Ain't it hard keeping it so hardcore?

Jag har varit arg i nästan två veckor. Allt och alla som kommit i min väg har jag avfärdat som hästbajs i sommarhagen och längs min ilskna irrfärd har jag kommit fram till en rad saker jag verkligen tycker borde leda till straff lika kännbara som de för ekonomisk brottslighet, dvs fängelse. 
 
1. Folk som pratar om sina barn i veckor + dagar. Jag kan inte komma på en enda anledning till att det skulle vara smidigare att ange sitt barns ålder i termerna "7 veckor + 2 dagar" framför det mer vardagliga "två månader". På samma sätt är det är besynnerligt att folks barn allt som oftast är 18 månader istället för 1,5 år. Upplysningsvis är det matematiska systemet gör att dagar blir till veckor,  månader och år, till för att underlätta. Använd det. 
 
2. Min mardröm är att ha ett stort stall med fler hästar än jag orkar och hinner rida ordentligt. Vilken tragisk vardag. Tvättmaskinen går sönder, hagarna saknar vatten och stalldörren hänger på trekvart - men ingen hinner fixa. Varför utsätter sig så många för detta beprövade ångest-fenomen som leder till vad vi andra med viss avsmak kallar för "mindre hästverksamhet i ständig ekonomisk knipa"? 
 
3. Blogginlägg vars enda syfte är att redogöra för meningslösa dagar borde aldrig skrivas. Inlägg med huvudbudskap som "först ska jag vakna, äta frukost och sen handla och dammsuga" alternativt "först vaknade jag och åt frukost, sen handlade och dammsög jag" är så tråkigt att fotboll verkar kul. Jag vet att det är helt frivilligt att läsa, men kom igen, lite kan du väl anstränga dig för att inte vara den absolut tristaste jag känner? Du VILL ju ha läsare - så försök inte med den fulingen.