Look what you made me do

Och så sitter jag här igen, som en alkoholist med återfall, ertappad med flaskan i hand. Efter en lång nykterhet snubblade jag över en artikel som var för dum för att ignorera och beroendets kraft korsfäste min hjärna när mina fingrar slet tag i datormusen och skapade ett blogginlägg. Men det var inte mitt fel. Det var omvärlden. Omvärlden som var för dum och för oupplyst för att klara sig utan min ack så viktiga synpunkt. Så nu sitter jag här, förslavad inför den kraft som yttrandefriheten är.

 

Så vad har hänt sen sist? Jag har flyttat från metropolen, sålt Dino, krossat foten, fått ett coolt jobb, slaktat korsbandet och blivit vän med någon från norrland. Men kanske tänker jag inte prata om det. Kanske tänker jag bara prata om alla andra. Om vad som händer i ridsporten, och om det befängda i att jag alltid måste vara den räddare i nöden som förklarar vad som är rätt. Min förträfflighet vet ju inga gränser.

 

Som vanligt råder diktatur och jag tar med stolthet på mig den foliehatt som tilldelas de som ser internet som ett rimligt forum för diskussion. På återseende, kära vänner. Rabattkod på salt kommer senare, ty mina ord kräver mängder.