There's no time for tears, I'm just sitting here planning my revenge

Som vanligt har internet inte visat minsta respekt för min plötsliga frånvaro. I praktiken innebär det att jag har missat saker som hänt, men också att saker har förändrats sen jag höll i det världsherravälde som kort och gott var döpt till mitt namn. Här följer en ilsket nerplitad lista över saker som inte längre är som de borde, ty förändring äro sällan av godo!

 

Mvh,

No longer in my early twenties

 

1. Det är FÖR enkelt att göra slarvsylta av statistiken. Ta Tailsweep-bloggarna till exempel, där varje inlägg du scrollar förbi registreras som en ny sidvisning. Jag förutsätter i alla fall att det är så det ligger till då webbläsaren registrerar nya sidor jag besökt för varje inlägg jag låter passera på skärmen. 

 

2. Blogg.se svarar på mail. Chocken över att se blogg.se som avsändare i inkorgen har fortfarande inte lagt sig. De kunde visserligen inte lösa mitt problem - men till skillnad från tiden som jag kallar min primetime, när kundservice jobbade måndagar 09.30-09.32, berättade de i alla fall att mitt problem var både förbryllande och olösbart. Jag löste det själv. 

 

3. Min bloggportal är en kyrkogård och alla mina kollegor har gått hädan. Då syftar jag inte på modemarodörerna som med ben långa som Eiffeltornet visar upp det ena plagget märkligare än det andra - utan på min lilla klick, hästbloggarna. Minns ni hur Dressyrmupparna, Ztreliin och Nellie Berntsson styrde sporten med järnhand? Knappt jag heller, men jag vet att det var fina tider av bloggbråk och positionernade som fick oss att bli vänner för alltid. Eller?

 

4. Det är ocoolt att tycka något. Sist vi sågs var det enda rätta att vråla ut sin åsikt och respekt var synonymt med slagkraftig pajkastning i offentlighetens ljus. Det som idag möter mig är en silkesmjuk morgonrock med tillhörande tofflor i pastellfärg. Är det lättkränktheten som står bakom kollektionen?